Jag har nyss och med anledning av ”Partiledardebatt i Agenda i maj” skickat ett email till tv-programmet ‘Agenda’ (agenda@svt.se) med följande innehåll:
Hej Agenda!
Det brukar påpekas som argument för att vi överhuvudtaget ska ha en statsfinansierad television att det är så vi får reklamoberoende och allsidig information utan politisk styrning.
Ändå ser man uppenbara brister på allsidigheten inför val.
Några få veckor inför valet till europaparlamentet så väljer Agenda att ha en partiledardebatt, som nu sägs vara ”allmänpolitisk”, fast att det då är mer än fyra månader kvar till riksdagsval. Det är ju uppenbart att debatten hålls med anledning av det då just förestående EU-parlamentsvalet. Att det ”även” handlar om EU-valet framgick i de texter som fram till och med igår fanns på SVTs hemsida (nu nogsamt ”städade”?)
Det är då upprörande att Piratpartiet som i förra valet till EU-parlament fick över 7 procent av rösterna inte inbjuds att delta. Sverigedemokraterna som inte alls finns representerade i parlamentet får dock delta med hänvisning till att debatten är just ”allmänpolitisk”.
Jag tror inte alls på denna förklaring och blir mycket upprörd över denna styvmoderliga behandling av ett parti vars representanter i EU-parlamentet gjort väldigt mycket för att bevara möjligheter till just en fri opinionsbildning. Stöd för oberoende rapportering kan journalister alltid påräkna från Piratpartiet och hanteringen är då ett skott i den egna foten och väldigt obetänksamt.
Jag vill att Agenda bjuder in även Anna Troberg (Piratpartiet) till partiledardebatten den 4 maj!
Retoriken från Pentagon de senaste dagarna får en verkligen att undra! Pentagon uttalar att Pentagons advokater minsann inte har talat med Wikileaks advokater. Pentagon ”beordrar” Wikileaks att lämna tillbaka dokument som tillhör USA? Om Wikileaks inte omedelbart lämnar tillbaka ”dokumenten” så ska Pentagon ta till andra medel…
Vad är detta?
Vem bryr sig om huruvida Julian Assange talat direkt med Geoff Morrell? För alla som följt nyhetsflödet är det fullständigt klart att Wikileaks bett Pentagon om hjälp med att gå igenom den information som de har tillgång till – Pentagon har vägrat att hjälpa till!
USA har aldrig blivit av med några dokument. Ingenting har så vitt Pentagon vet försvunnit, enligt Pentagons egen talesman, Geoff Morrell. Originalen finns fortfarande kvar där de alltid funnits.
Vilka medel ska Pentagon ta till om de inte åtlyds? Ska man låta lönnmörda Julian Assange? Ska man kidnappa honom på någon gata i Stockholm?
USA är bättre än så
Hela västvärlden är uppvuxna med USA som den stora hjälten. De tog emot våra hungrande. De hjälpte oss igenom två världskrig. De skyddade oss mot Sovjetimperiet.
I några år efter det andra världskriget så bar USA upp Förenta Nationerna och drömmen om en anständig och fredlig värld. Det var USA som stod som garant för yttrandefrihet och mänsklighet.
Några år under femtiotalet fick oss att undra men vi var rädda för ryssarna. USA var ändå frihetens hemvist på jorden. Jag minns den 22 November 1963, den dag som president John F. Kennedy blev skjuten. Jag var åtta år gammal då och jag grät hela dagen. Det var min president som blev skjuten.
Med Watergateskandalen och avslöjanden av lögner på högsta nivå så fick sig vår idé om Amerika en rejäl törn. Vi trodde att Amerika var så mycket bättre. Med Vietnamkriget fick vi ånyo en påminnelse om krigets fasor. Just detta att vi fick veta någonting om kriget var en nagel i ögat på den amerikanska militären. Genom att vanligt folk förfasade sig över händelser som ‘Song My‘ och kunde se polischefer mörda folk på gatan så ”försvårades” kriget.
USA införde ett nytt arbetssätt. Journalister skulle ”bäddas in” (be embedded) i de stridande styrkorna. På så sätt kunde de inte längre arbeta oberoende. De var beroende av stöd och tillstånd och förtroende vilket vi också hör ett uttryck för i Pentagons talesman Geoff Morrells presskonferens ovan. Är man i den situationen så kommer man dels att sympatisera med de man bor ihop med, äter ihop med och ”strider” ihop med. Den oberoende journalistiken fängslas så att säga.
Men övergreppen upphör inte – det är bara så att få rapporterar om dem.
Ändå vet vi att USA kan så mycket mer… Ändå vet vi att USA är så mycket bättre…
Behov av hemligstämpling i militära sammanhang finns framförallt i hemlighållandet av planeringar och förberedelser av ”aktioner”. Fienden ska inte veta hur många man som ska sättas in och var och inte heller hur. Helst ska anfallet inledas helt oväntat.
Efter att aktionen avslutats finns inte mycket mening med ett fortsatt hemlighållande. Det kan kanske hävdas att kunskap om strategi och hur ett storskaligt anfall byggs upp och planeras skulle kunna ha ett skyddsvärde men det är en annan sak än vad jag syftar på här.
Det finns alltså ingen anledning att hemlighålla hur ”aktioner” fortlöpt speciellt länge efter att genomförandet av dem är avslutade. Kvar finns behovet av att hålla den allmänna opinionen ovetande om övergrepp som gått överstyr. Detta därför att opinionen är ”blödig” och inte förstår att man får räkna med ”lite spill” om det ska gå undan – en mamma här, några barn där – är nödvändigt ”spill” i krig. Vanligt folk förstår inte detta.
När Wikileaks avslöjar hemliga dokument som aldrig borde varit hemliga därför att de inte påverkar operationerna utan endast döljer brott mot obeväpnade civila, hjälplösa mammor och oskyldiga barn så är det en helig plikt att offentliggöra dessa.
Varför behövde illdådet med helikoptermorden hemligstämplas? Skulle verksamheten fortsätta? Eller upprepas? Eller sopas under mattan?
Vad i allt det som Wikileaks avslöjat finns någonting rättfärdigt? Finns det något sådant så är frågan varför det behöver vara hemligt… varför behöver det sekretesstämplas? Några rent militärtekniska skäl finns inte.
Det ligger i allmänhetens intresse att sådana saker kommer upp i ljuset. Varför kämpar då USA emot?
Rick Falkvinge skriver på sin blogg idag om hur vi tvingas att uppföra oss som simpla brottslingar för att kunna behålla vår integritet – om hur vi tvingas bete oss som kriminella för att själva skydda vår rättssäkerhet.
Det som Rick beskriver är idag nödvändigt!
Det är nödvändigt om hans data garanterat ska fortsätta att vara hans data. Någon myndighet kan fortfarande förstöra informationen men det är fortfarande hans data man förstör.
Det är ju helt otroligt att beslagtagna datorer inte återlämnas? Ändå är det så. När hårddiskarna kopierats så kan ju datorerna lämnas tillbaka – dagen efter ett tillslag. För staten är ju en kostnad på några tusen för hårddiskar att kopiera innehållet till inte mycket.
Varför lämnas datorerna inte tillbaka då? Är det alltså ett förtäckt straffutmätande utan dom det egentligen handlar om?
Jag blir upprörd när jag läser detta!
Är polisen alltså utredande, dömande och straffande makt – allt i en person? Behöver vi alls domstolar?
Det finns i svensk lagstiftning bestämmelser om att man inte behöver vittna i domstol om sig själv. Man kan välja att vara helt tyst om man vill. Inget straff följer om man skulle välja att vara tyst. För den som endast är vittne så är det annorlunda. Domstol kan utdöma vite om man vägrar uttala sig som vittne.
I England är det alltså inte så. I England får man straff om man inte anger sig själv. Det är ju konsekvensen av att man kan straffas för att inte lämna ut lösenord.
Vi ser på filmer från USA att polisen måste upplysa gripna om deras rättigheter:
”You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney. If you cannot afford an attorney, one will be appointed to you. Do you understand these rights as they have been read to you?”
Detta gäller alltså inte i England eller åtminstone inte information som man inte har i huvudet utan istället förvarar i en dator.
Skulle Sverige få en lag som den de har i England att lösenord måste lämnas ut till polisen om de begär det så är jag ledsen – Jag skulle i så fall ta det straff som total vägran att lämna ut lösenord skulle föra med sig!
Jag skulle få rejäla böter eller fängelse! Utan att blinka dessutom, så kom an!
Det sägs att det underlättar för den som försöker att knäcka krypterade system att känna till delar av innehållet. För den som försöker knäcka krypteringen av Piratpartiets medlemsregister så kan de titta efter mitt namn där om de tror att det underlättar. Det finns där! Nu tror jag att krypteringen är bättre än så och något behov att knäcka denna kryptering för att se om mitt namn är med behövs inte.
Jag erkänner detta förbehållslöst!
Jag vill också ha ett samhälle – en gemenskap – där jag kan känna mig trygg från övergrepp från mina och dina – våra – egna myndigheter.
Därför kommer jag att rösta på Piratpartiet den 19 september!
Wikileaks grundare Julian Assange var på Sverigebesök den 14 augusti. Han kom hit inbjuden av Broderskapsrörelsen och höll ett seminarium under rubriken:
Jag fick efter Julian Assanges presentation chansen att ställa en fråga och valde då att fråga om det inte istället för som Pentagon hävdar att Wikileaks äventyrar amerikanska soldaters säkerhet är så att Wikileaks faktiskt räddar liv – oskyldiga människors liv – genom att rapportera om en många gånger summarisk hantering.
Jag skulle vilja utveckla min tankegång:
Wikileaks offentliggjorde i slutet av juli en dokumentsamling med hemligstämplade rapporter om militära insatser (”Afghan War Diary, 2004-2010”). I rapporterna beskrivs olika aktioner och de innehåller tydligen även i vissa fall namnen på olika informatörer som uppenbarligen inte avidentifierats av militären. Man har alltså inte använt täcknamn för att skydda uppgiftslämnare i dessa rapporter.
Enligt uppgift har Wikileaks tillgång till 92 201 rapporter. Av dessa har man tillsammans med ”The Guardian”, ”New York Times” samt ”Der Spiegel” offentliggjort ungefär 76 000 dokument. Då återstår ca 15 000 dokument där Wikileaks säger sig gå igenom dokument för dokument för att i görligaste mån säkerställa att personuppgifter avidentifierats. Pentagon har vägrat att medverka i detta arbete. Då detta arbete är omfångsrikt så har man idag hunnit till ungefär hälften eller 8 000 dokument. När arbetet är avslutat om några veckor kommer resterande ca 15 000 dokument att offentliggöras.
Wikileaks anklagas av Pentagon och vissa media för att äventyra och riskera soldaters liv när de offentliggör dessa hemliga arkiv. De sägs även riskera anonyma uppgiftslämnares liv. Detta beroende på att motståndaren ”talibanerna” får kännedom om arbetsätt men att de också får namnen på uppgiftslämnare.
Det kommer ofta, för att inte säga dagligen, rapporter om att oskyldiga dödats i militära aktioner. Någon har sett någon ”milisman” springa in i ett hus varpå detta hus och flera angränsande hus flygbombas och man efteråt kan se att kanske 10 barn och 3-4 kvinnor dödats. Eventuellt hittas också liket av någon ”milisman”.
Frågan jag ställde gällde om inte Wikileaks istället för att riskera soldaters liv istället räddar oskyldigas. Jag undrar till och med om inte Wikileaks både räddar oskyldigas liv och dessutom kvalitetssäkrar krigsinsatserna. Soldater som helt frivilligt och medvetet tar värvning och som dessutom genomgår träning kan inte på något sätt jämföras med civila som inte har en chans att skydda sig eller ens har en aning om vad som händer. Då är det minsta man kan begära också att soldaterna har ett genomtänkt handlande.
Mark Klamberg redogör där för hur myndigheter och säkerhetsföretag försöker att ”modifiera” medborgarnas beteenden så att övergrepp och brott ska förhindras. Detta låter vidrigt och ”1984” men låt oss applicera tankesättet i den andra riktningen.
Om militär personal inte kan vara säkra på att allt de gör automatiskt klassas som militära hemligheter eller sekretessbelagd information eller åtminstone att denna information inte ändå letar sig ut i ljuset så kommer detta att leda till en beteendemodifikation hos annars ansvarslösa soldater och deras befäl.
Det kommer dessutom att tvinga militär personal att tänka igenom insatser mer noggrant. Nödvändigheten i ingripanden, alternativa handlingssätt, planläggningen av dem, konsekvenser för civila och så vidare. Att stoppa huvudet i sanden gynnar ingen.
Jag vill hävda att Wikileaks ”kvalitetssäkrar” insatserna. På så sätt räddar man oskyldigas men också soldaters liv. Har man uppgiftslämnare vars identitet behöver skyddas så ska detta naturligtvis göras på ett respektfullt och effektivt sätt. Genom upptäcksrisken av felbeteenden hos militären ändras det felaktiga beteendet. Det amerikanska folket och även Pentagon borde välkomna Wikileaks arbete.
Tvärtemot vad Pentagon hävdar så räddar Wikileaks alltså liv!
Piratpartiet har äntligen fått ”sjökort”. Det handlar om ett riktigt valmanifest – alltså vad Piratpartiet vill åstadkomma under den kommande mandatperioden i riksdagen.
Piratpartiets ”sjökort” skiljer sig från vad övriga partier presenterar genom att koncentrera sig på 3 huvudområden där de tidigare riksdagspartierna inte har en seriös politik för framtiden. Det handlar om Integritetsfrågor, Kulturfrågor samt Kunskapsfrågor.
Vi lever inte längre i industrisamhället och då behövs en ny politik på dessa områden:
1. Inom privatlivet vill Piratpartiet skydda den personliga integriteten. Så här skriver Svenska Dagbladet:
”Partiet anser att riksdagen steg för steg monterat ned medborgarnas integritet och rättssäkerhet och kräver att rättsstaten återupprättas. Det ska bland annat ske genom att alla delar av FRA-lagen och Ipred-lagen rivs upp, genom att användningen av personnummer begränsas och slentrianmässiga identitetskontroller, till exempel vid tågresor, förbjuds.”
2. Kulturpolitiken behöver också förändras. Här vill Piratpartiet öppna upp samhället så att alla kan få del av vår gemensamma kultur. Dagens Nyheter skriver:
”Partiet vill reformera upphovsrätten för att främja fri, icke-kommersiell inhämtning, nyttjande, förädlande och spridning av kultur och fri fildelning står inte oväntat högt på dagordningen. Kopiering, framförande och spridning av publicerade verk utanför näringsverksamhet ska avkriminaliseras och den kommersiella upphovsrätten begränsas till fem år.”
3. Piratpartiet vill slutligen ha en förändrad syn på kunskapsfrågor samt ett rejält moderniserat arbetssätt i skolan. Göteborgs-Posten citerar ur valmanifestet:
”Kunskapssamhällets möjligheter måste tas tillvara bland annat genom att patent avskaffas och forskningsresultat från statligt finansierad forskning blir lättillgängliga på webben och fria att använda. Skolan ska framtidssäkras genom användning av datorer och internet på alla nivåer. Myndigheter och offentliga datasystem ska använda öppen källkod.”
Det handlar om en ändrad syn på patentfrågor där Piratpartiet vill öppna upp den idag, i många fall, inlåsta kunskapen. Idag försvåras utvecklandet av nya produkter av att nödvändiga delkomponenter är låsta av patent. Då försvåras framtagandet av nya uppfinningar. Människor dör idag i tredje världen då de inte har råd att köpa medicin som stora läkemedelsföretag håller i ett strypgrepp.
”The history of failure in war can be summed up in two words: too late. Too late in comprehending the deadly purpose of a potential enemy; too late in realizing the mortal danger; too late in preparedness; too late in uniting all the possible forces for resistance; too late in standing with one’s friends.”
General Douglas MacArthur
Orden skrevs 1940 som ett svar på en begäran från dåvarande ordföranden i ”kommittén för försvaret av amerika genom stöd till de allierade”. Svaret handlade om hur man skulle kunna rädda civilisationen.
Det var då inte alls oomtvistat att USA skulle ge sig in i kriget på Englands sida. Många i USA var tveksamma. Efter det första världskriget var många trötta på krig. Det var egentligen först i och med det japanska anfallet mot Pearl Harbor i december 1941 som USA på allvar gav sig in i kriget.
Situationen just nu kan liknas vid denna tidpunkt. Många undrar om det verkligen är nödvändigt att stödja Piratpartiet. De har ju inte svar på alla frågor. Ingen skattepolitik, ingen utrikespolitik, ingen skolpolitik och så vidare…
Piratpartiet slåss inte i alla dessa frågor, det är helt riktigt. Vi slåss för att medborgare ska få ha kvar medborgarrätten. Vi slåss för att vi ska slippa övervakning. Vi slåss för en delad kultur och vi slåss för att kunskap ska vara fri. Det fria samhället monteras i många avseenden i rask takt ned. På så sätt är detta ett ödesval. Nästa val 2014 kan det vara ”för sent” – Låt oss då hjälpas åt att ge dessa frågor en bestämd röst i riksdagen nu.
Många ser inte faran komma smygande. De tycker att kameror bidrar till deras ”trygghet”. De tror fortfarande att telefonavlyssning förhindrar terrordåd.
Andra krafter i samhället har försökt att få folk att tro att Piratpartiet enbart vill ha gratis musik. De har haft begränsad framgång.
Den 19 september är det val. Inför valet har vi chansen att kunna presentera vad Piratpartiet verkligen står för. Då har vi chansen att kunna påbörja en utveckling som gynnar harmonin i samhället, som på lång sikt gynnar vår välfärd och som är etiskt och moraliskt försvarbar.
Men vi måste vara beslutsamma. Vi måste förbereda oss noggrant. Vi vill inte göra någonting ”för sent”.
Tala med dina vänner, tala med dina släktingar, tala med dina arbetskamrater! Förklara Piratpartiets politik och fråga dem om de inte också tycker att vi har fått nog nu!
Just nu är det lugnet före valrörelsen. Det är nu vi ska förbereda oss!
P.S.
Du som har pratat med massor med folk som håller med till 100% att mycket är helt fel men som ändå tänker ”rösta på något av blocken” för att de är rädda för att annars försämras vård och skola eller så höjs skatterna eller så…Försök igen…
Det är genom uthållighet som vi räddar Sverige!
Vi ser nu prov på ”uppfostring” överallt på internet:
I Ryssland har en domstol beordrat en Internet Service Provider (ISP) att blockera all tillgång till Youtube. De gör det då de säger sig anse att en viss film på YouTube är rasistisk och trots att ISPn ifråga försökt förklara att det är fullt möjligt att blockera enbart den aktuella videon. Följande nyhetssändning är alltså också blockerad:
I Kina blockeras Google om de inte går med på av myndigheter bestämd filtrering. Man stänger också av åtkomst till Internet helt på många ställen och vissa perioder:
Säg, Beatrice Ask och Thomas Bodström, när får vi se liknande krafttag mot omoral och felaktiga åsikter här. När ska våra myndigheter börja skydda den svenska befolkningen från irrläror? Jag ska försöka gå igenom mina gamla serietidningar för att eventuellt hitta sådant som kan bli förbjudet i en snar framtid.
Jag är naturligtvis sarkastisk men faktum är att vi står under ett ständigt hot om ”indragna förmåner”.
När jag i slutet av 1980-talet spenderade några veckor i New York så var ett av mina första intryck att folk verkade rädda. Om jag exempelvis gick längs en av de långa avenyerna där och råkade gå kanske tio meter bakom någon annan så märkte jag att de då och då tittade sig över axeln. Efter några dagar var jag likadan. Jag var själv orolig för att bli rånad eller överfallen. Men ingenting hände naturligtvis.
Du slappnar väl inte av? Var på din vakt!
En tanke som har kvarstannat i mitt minne är hur lätt man vänjer sig vid ett förändrat samhälle. Det är tröttande för det kritiska sinnet att ha en ”hotbild” hängande över sig hela tiden. Det är symtomatiskt att ordet ”hotbild” numera är synonymt med att ett hot verkligen är överhängande. Man kan alltså nästan inte längre uttala att vi naturligtvis har en ”hotbild” men att denna innebär att inget ”hot” alls föreligger.
Om vi hela tiden känner oss ”hotade” så är det lättare att få acceptans för införandet av medborgarrättskränkande lagar. Då är det lätt att acceptera ökad övervakning – för ”din egen trygghets skull”.
Men verkligheten är att med ökad övervakning och registrering så ökar hotet, det minskar inte. Det kommer bara fler förslag på ”utökad” övervakning och ökad ”säkerhet”. Det är som med heroin – vi behöver allt större doser för att känna något. När säger vi stopp?
”Riktig säkerhet” är inte samma sak som ”känsla av säkerhet”. Det går inte att öka säkerhet med kameror. Kameror gör nämligen ingenting. Det kanske går att få fast en förövare, men då är det så dags. När det redan hänt… Är det då egentligen en tröst att en förövare finns på bild? Några bevis på att kameror inte hjälpte…
För bara några få år sedan så fanns inga övervakningkameror, det fanns inget internet att övervaka – nu är det plötsligt väldigt viktigt att registrera allt. Företagen som lever på detta: Securitas, Axis, G4S… tjänar miljarder efter miljarder på vår rädsla. (Gå gärna igenom dessa (pdf) företags årsredovisningar) De säljer kodlås till portar, de säljer kameror, de säljer spionutrustning, de säljer bevakning. Pengar-pengar… I en fri värld?
Låt oss säga ifrån: Vi är myndiga, låt oss få vara vuxna!
I en värld där alla har en trygg livssituation kommer väldigt få att välja att fly sitt hemland.
Detta ”val” är ofta mer ett tvång där man på grund av svält eller politiskt förtryck inte har något egentligt alternativ till att flytta. Så gjorde svenska bönder i Värmland och i Småland i slutet av 1800-talet. De lämnade sina fädernesgårdar och alla som de kände för att kasta sig ut i det okända och emigrera till amerika: USA eller sydamerika.
De gjorde det i förhoppningen om att där kunna få jord och arbetsmöjligheter så att de skulle kunna försörja sina familjer och barn. De gjorde det med drömmar om framtiden. De gjorde det med stora gapande sår i sina själar.
Gud må förlåta dem men de tog även med sig traditioner som midsommarstänger och folkdräkter. Traditioner som gick lätt att få ned i den lilla packningen då de inte behövde pressas ned i en koffert utan i stället bars i minnet och hjärtat..
I en värld som den som vi kan bygga om vi bejakar ett fritt kulturutbyte och värdesätter fri kunskap så kommer troligen ganska få att välja att flytta till en annan världsdel eller ett annat land med annat språk, ”konstig mat” och annat klimat.
Då klyftorna mellan rik och fattig minskar och då klyftorna mellan länder med skiftande förutsättningar minskar, så försvinner också ”incitamentet” att flytta för att få det ekonomiskt bättre. Unga män och unga kvinnor kommer fortfarande att bli gränslöst förälskade i varandra och de kommer fortfarande att välja att flytta närmare varandra av den anledningen. Företag kommer fortfarande att behöva bygga upp representationskontor på andra platser. Vi kommer fortfarande att semestra på ”exotiska” platser. Migration kommer då fortfarande att ske men inte av ”nöd” och de kommer att ske med mottagarländernas största välsignelse.
Om människors privata rättigheter respekteras och olika åsikter fritt får framföras så måste man inte åka till ett annat land för att få säga vad man tycker. Man behöver inte fly för att överhuvudtaget överleva eller för att kanske rädda livet på någon närstående. Så länge detta inte är verklighet så behöver vi en flyktingpolitik som möjliggör för förföljda och hotade medmänniskor att få komma hit för att någongång, någonstans kunna få en fristad. Bara den som är väldigt egoistisk eller helt saknar empati tycker egentligen annorlunda.
Detta är helt i överensstämmelse med vad Julian Assange, grundaren av ‘Wikileaks’, sa på en presskonferens på måndagen. Nu är detta nog inte någonting speciellt för ‘Wikileaks’ utan troligen vill den absoluta majoriteten i världen ”ändra på kriget”.
Det senaste kriget i Afghanistan har snart pågått i tio år till ett oändligt lidande för många i detta, sedan mycket länge, hårt sargade land. Afghanistan ska, för vilken gång i ordningen vet ingen, misshandlas sönder och samman ”till fred”.
När ‘Wikileaks’ ”läcker” komprometterande uppgifter upphäver den amerikanska regeringen ett ramaskri och anklagar ‘Wikileaks‘ ”för att bidra till hotet mot nationen och äventyra militärens säkerhet”.
Enligt Carl Bildt är detta helt fel: ”Det är sensationellt för att det är en läcka, inte för att läckan innehåller några sensationer. Jag har inte sett någonting i det här materialet som förändrar någonting i den uppfattning jag har om vad som pågår i krigets verklighet”. Totalförsvarets forskningsinstitut tror inte heller att det finns några säkerhetshotande uppgifter i det material som ”läckts”. Så frågan är vad som egentligen pågår?
Nu har antingen Carl Bildt fel eller så har den amerikanska regeringen fel. Båda kan ju inte ha rätt. Man kan fråga sig om vad som är orsaken till att den ena av dessa har fel. De har ju samma material att utgå ifrån.
Den amerikanska regeringen försöker att rättfärdiga kriget och man kan fråga sig vad som är orsaken till detta. Det kan vara så att man verkligen vill införa fred och välstånd i Afghanistan eller så kan det vara så att kriget gynnar de krafter om vilka Washington Post rapporterade för bara några dagar sedan. Det amerikanska folket finansierar via skatter den största övervakningsapparat som världen hittills skådat. 850 000 personer lever på denna till en kostnad av hundratals miljarder dollar årligen…
Carl Bildt är å sin sida väl medveten om att ”läckan” kommer olägligt inför det förestående riksdagsvalet om 8 veckor. Det svenska folket tycker inte om att oskyldiga kvinnor och barn får lida och att dessutom få betala detta via skattsedeln är nog inte vad ”väljarna” allra helst vill. Han har då ett intresse av att tona ner hela historien åtminstone fram till valet. Efter valet är det fritt fram igen.
Carl Bildt påstår att uppgifterna inte verkade innehålla någonting ”som militären inte visste tidigare”. Ja, något annat vore ju sensationellt eftersom de läckta uppgifterna kom just från militären.
Det som är riktigt allvarligt är emellertid att läckan är besvärande både för den amerikanska regeringen och för den svenska. Frågan uppställer sig då:
Vad kommer dessa båda intressen att göra med våra möjligheter att framledes kunna få del av information om övergrepp och fruktansvärda misstag där tiotals oskyldiga människor plötsligt sprängs i bitar bara därför att någon gjort något misstag. Hur ska vi som inte håller med om att ”lite spill får man räkna med” kunna beivra att militär leker med människors liv?
Kommer Internet nu att stängas ned eller kommer en helt vanvettig övervakning av våra kommunikationer att bli följden? Eller kommer dagens hemlighetspolitik att kollapsa?
Det är en djävulsk kapplöpning… Hinner vi först eller hinner ”de”?
Nu har Stockholms tingsrätt beslutat att ”interimistiskt” förbjuda Peter Sunde att driva LÄNKDELNINGS-siten ”The Pirate Bay” eller, om han vägrar, att tvinga honom att betala 500 000 kronor i ”vite”!
Det är upprörande att vi har en dömande makt i det här landet som fortfarande inte tycks förstå skillnaden mellan att dela filer och att dela länkar. Eller, hur är det? Förstår dom kanske väldigt väl denna skillnad?
‘The Pirate Bay’ är en Webbplats och databas som just i detta ögonblick distribuerar länkar till ”De afghanska dagböckerna” (torrent). Dessa beskriver krigsbrott som USA med näbbar och klor försökt att tysta ned. Man har till och medförföljt Wikileaks grundare Julian Assange för att täppa till ”läckan”.
Det är ett yttrandefrihetsfråga att kunna distribuera information om krigsbrott.
En mycket stor amerikansk oberoende TV-station ”Democracy Now” sänder dagligen ett entimmas nyhetsprogram som också distribueras med stöd av torrent-filer. Här är måndagens program via torrent-länk: Democracy Now – 26 jul 2010 (bara torrenten som förut, ingen fil alltså). Det skulle vara omöjligt för Democracy Now att distribuera detta program om man inte kunde göra detta via torrenter.
Återigen är yttrandefriheten i fara!
Ska inte heller Fredrik Reinfeldt och moderaternas politik få spridas fritt utan att tystas?
Det finns tecken på att mäktiga krafter försöker hindra det fria utbytet av information. Det handlar då bland annat om ACTA, hoten mot ‘The Pirate Bay’, försök att införa ”registrering” av bloggar och övervakning av vår kommunikation via FRA-lagen och datalagringsdirektivet…
Övervakning av medborgarna verkar däremot helt OK… Alla dina banktransaktioner i S.W.I.F.T. ska snart överföras till USA för analys. Alla dina utlandssamtal ska registreras av FRA och alla dina inlandssamtal ska snart registreras av operatörerna. Du kameraövervakas snart när du går till hissen i hyreshuset eller bussen (man hade ett lätt missöde som fixades till på din bekostnad) eller när du minst av allt anar det.
Vi har faktiskt ett verksamt vapen för att få behålla yttrandefriheten och integritet men det sker inte automatiskt. Ett litet papper gör stor skillnad…
