De omyndiga medborgarna

Vi ser nu prov på ”uppfostring” överallt på internet:

I Ryssland har en domstol beordrat en Internet Service Provider (ISP) att blockera all tillgång till Youtube. De gör det då de säger sig anse att en viss film på YouTube är rasistisk och trots att ISPn ifråga försökt förklara att det är fullt möjligt att blockera enbart den aktuella videon. Följande nyhetssändning är alltså också blockerad:

I Kina blockeras Google om de inte går med på av myndigheter bestämd filtrering. Man stänger också av åtkomst till Internet helt på många ställen och vissa perioder:

Säg, Beatrice Ask och Thomas Bodström, när får vi se liknande krafttag mot omoral och felaktiga åsikter här. När ska våra myndigheter börja skydda den svenska befolkningen från irrläror? Jag ska försöka gå igenom mina gamla serietidningar för att eventuellt hitta sådant som kan bli förbjudet i en snar framtid.

Jag är naturligtvis sarkastisk men faktum är att vi står under ett ständigt hot om ”indragna förmåner”.

När jag i slutet av 1980-talet spenderade några veckor i New York så var ett av mina första intryck att folk verkade rädda. Om jag exempelvis gick längs en av de långa avenyerna där och råkade gå kanske tio meter bakom någon annan så märkte jag att de då och då tittade sig över axeln. Efter några dagar var jag likadan. Jag var själv orolig för att bli rånad eller överfallen. Men ingenting hände naturligtvis.


Du slappnar väl inte av? Var på din vakt!

En tanke som har kvarstannat i mitt minne är hur lätt man vänjer sig vid ett förändrat samhälle. Det är tröttande för det kritiska sinnet att ha en ”hotbild” hängande över sig hela tiden. Det är symtomatiskt att ordet ”hotbild” numera är synonymt med att ett hot verkligen är överhängande. Man kan alltså nästan inte längre uttala att vi naturligtvis har en ”hotbild” men att denna innebär att inget ”hot” alls föreligger.

Om vi hela tiden känner oss ”hotade” så är det lättare att få acceptans för införandet av medborgarrättskränkande lagar. Då är det lätt att acceptera ökad övervakning – för ”din egen trygghets skull”.

Men verkligheten är att med ökad övervakning och registrering så ökar hotet, det minskar inte. Det kommer bara fler förslag på ”utökad” övervakning och ökad ”säkerhet”. Det är som med heroin – vi behöver allt större doser för att känna något. När säger vi stopp?

Riktig säkerhet” är inte samma sak som ”känsla av säkerhet”. Det går inte att öka säkerhet med kameror. Kameror gör nämligen ingenting. Det kanske går att få fast en förövare, men då är det så dags. När det redan hänt… Är det då egentligen en tröst att en förövare finns på bild? Några bevis på att kameror inte hjälpte

För bara några få år sedan så fanns inga övervakningkameror, det fanns inget internet att övervaka – nu är det plötsligt väldigt viktigt att registrera allt. Företagen som lever på detta: Securitas, Axis, G4S… tjänar miljarder efter miljarder på vår rädsla. (Gå gärna igenom dessa (pdf) företags årsredovisningar) De säljer kodlås till portar, de säljer kameror, de säljer spionutrustning, de säljer bevakning. Pengar-pengar… I en fri värld?

Låt oss säga ifrån: Vi är myndiga, låt oss få vara vuxna!

Advertisements
Det här inlägget postades i Hotbild, Internet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s