Flyktingar och Sverige

I en värld där alla har en trygg livssituation kommer väldigt få att välja att fly sitt hemland.

Detta ”val” är ofta mer ett tvång där man på grund av svält eller politiskt förtryck inte har något egentligt alternativ till att flytta. Så gjorde svenska bönder i Värmland och i Småland i slutet av 1800-talet. De lämnade sina fädernesgårdar och alla som de kände för att kasta sig ut i det okända och emigrera till amerika: USA eller sydamerika.

De gjorde det i förhoppningen om att där kunna få jord och arbetsmöjligheter så att de skulle kunna försörja sina familjer och barn. De gjorde det med drömmar om framtiden. De gjorde det med stora gapande sår i sina själar.

Gud må förlåta dem men de tog även med sig traditioner som midsommarstänger och folkdräkter. Traditioner som gick lätt att få ned i den lilla packningen då de inte behövde pressas ned i en koffert utan i stället bars i minnet och hjärtat..

I en värld som den som vi kan bygga om vi bejakar ett fritt kulturutbyte och värdesätter fri kunskap så kommer troligen ganska få att välja att flytta till en annan världsdel eller ett annat land med annat språk, ”konstig mat” och annat klimat.

Då klyftorna mellan rik och fattig minskar och då klyftorna mellan länder med skiftande förutsättningar minskar, så försvinner också ”incitamentet” att flytta för att få det ekonomiskt bättre. Unga män och unga kvinnor kommer fortfarande att bli gränslöst förälskade i varandra och de kommer fortfarande att välja att flytta närmare varandra av den anledningen. Företag kommer fortfarande att behöva bygga upp representationskontor på andra platser. Vi kommer fortfarande att semestra på ”exotiska” platser. Migration kommer då fortfarande att ske men inte av ”nöd” och de kommer att ske med mottagarländernas största välsignelse.

Om människors privata rättigheter respekteras och olika åsikter fritt får framföras så måste man inte åka till ett annat land för att få säga vad man tycker. Man behöver inte fly för att överhuvudtaget överleva eller för att kanske rädda livet på någon närstående. Så länge detta inte är verklighet så behöver vi en flyktingpolitik som möjliggör för förföljda och hotade medmänniskor att få komma hit för att någongång, någonstans kunna få en fristad. Bara den som är väldigt egoistisk eller helt saknar empati tycker egentligen annorlunda.